I måndags fick jag en ny klocka helt gratis. Och hur det gick till ska jag nu förtälja. Till att börja med så vill jag säga att det är en mycket fin klocka, precis en sådan jag vill ha fast egentligen vill jag ha en lila. Men såhär ser den ut:
Eftersom min goda vän Emilia hade köpt en sådan klocka fast röd så blev jag sugen på att köpa en sådan klocka fast lila, så jag köpte en. Någon dag senare kom den på posten. Den var fin, satt som en smäck, jag tog tid på folk när de tävlade i olika saker och allt verkade fungera fint förutom knappen som ger bakgrundsljus. Jag ville verkligen ha bakgrundsljus, så jag skrev ett mail till försäljaren (Tradera för övrigt) där jag förklarade att klockan inte hade bakgrundsljus. Jag fick strax därefter ett mail från försäljaren som skrev att jag kunde skicka tillbaka klockan och få pengarna tillbaka, eller om jag vill så kunde jag få en klocka till, valfri färg med bakgrundsljus. Vilket jag såklart inte tackade nej till. Därför fick jag en svart klocka med bakgrundsljus. Plus att jag har en lila som ser ut såhär:
Och det här var nog det mest meningslösa blogginlägg jag någonsin har skrivit så jag funderar på att inte publicera det. Men nu har jag lagt ner så mycket tid på det så att jag publicerar det ändå. Och du har ju läst ända hit så nu vet du att jag har två klockor varav en är svart med bakgrundsljus och en är lila utan bakgrundsljus.
Daniel är min bror, vilket innebär att vi har samma mor och far. Det innebär också att vi är uppvuxna under samma tak. Det behöver ju såklart inte innebära detta men i vårt fall gör det, och det är jag glad för! Daniel är min äldste bror och Peter är min yngste. Men Peter ska jag inte skriva om nu (det blir senare) utan jag ska skriva om Daniel. Här kommer en dikt som jag läste i Barnens versbok när jag var liten och tyckte att det stämde så bra in på Daniel:
Sådan här är han min dumme bror
Bruna ögon och fula skor
Stora knän och smala ben
Och dum i huvudet som en sten
För några år sen var han snäll
Nu är han borta varje kväll
Han bara växer och blir lång
När slutar han med det någon gång?
Nu tar han aldrig med mig ut
Det gjorde han ju jämt förut
Ja vi flög drake och lekte tåg
Och i vårt gamla tält vi låg
Nu är ha en helt ny person
Han rakar sig och har grammofon
Hans tjej är också dum
De pussas jämt på hans rum
Men så en kväll när jag låg sjuk
Då kom han in och var så mjuk
Han kramade mig och allt var som förut
Då hade hans tjej gjort slut
Han grät och han beklagade sig
Det kändes som att han behövde mig
Men sen så ringde hans telefon
Och jäkla skit då var det hon
Då sprang han dit och där låg jag
Det kändes inte alls något bra
Sen började de va ihop igen
Och jag har knappast sett honom sen.
Ja sådan är han min dumme bror
Fotsvett, förtiofem i skor
Finnar, basröst, långa ben
Och dum i huvudet som en sten
Haha, ja inte för att det stämde så bra kanske, men lite. I alla fall på den tiden!
Jag och Daniel utanför mormor och morfars hus
Hur som haver så har Daniel alltid varit så mycket äldre än mig så jag har nog alltid sett honom som ”vuxen” och sett upp till honom, vi har alltid kommit bra överens och han har tagit sig tid att till exempel spela spel och sådant med mig. Men när jag gick i 6:an så flyttade Daniel hemifrån, det jag kommer ihåg var att jag tyckte det var så häftigt att han bodde så långt bort och så fick han en mobiltelefon av mamma och pappa.
Daniel, jag och Peter på en fest i Arvika 2009
Sen så var det ju ungefär som dikten säger att han fick flickvänner och han glömde bort mig, lillasyster. Men jag tänkte nog inte så mycket på det då. Sedan växte jag upp och började gymnasiet och då bodde ju Daniel lägligt nog i Arvika där jag också bodde. Dock åkte Daniel till England ett år och jobbade, jag fick då erbjudandet att bo i hans lägenhet helt gratis i ett år. Vilket jag inte gjorde utan jag var bara där en gång i veckan och vattnade blommorna och hämtade posten. Det hör kanske inte till saken dock. När han kom tillbaka ifrån England så brukade jag få åka med honom i hans lilla gröna golf, det var många roliga turer i den bilen.
Karin och Daniel på nyår 2011-2012
Sedan tog jag studenten och jag började nog där känna mer och mer att jag kom ikapp Daniel i mental ålder, för helt plötsligt så umgicks vi som vänner och hade gemensamma bekanta. När Daniel var och hälsade på mig i Växjö för ungefär ett år sedan så gissade flera av mina vänner här att han var min lillebror.
Daniel är för mig en liten person. Jag vet egentligen inte varför. Kanske för att han på något sätt känns mer som en lillebror än som en storebror, eller i alla fall mer jämngammal med mig än vad han är. Daniels färg är ljusblå, det enda jag kan tänka på är hans matservis som han hade förr som var ljusblå (jag hade samma fast mörkblå). Men jag tror att Daniel är ljusblå för att han är en snäll och omtänksam person som tänker på andra. Daniel är veckodagen fredag, jag tror nog att han gillar fredag mest också, då har helgen precis börjat och han är ledig. Personer som är fredagar är personer som är trygga med livet, som gillar att ta det lugnt men som inte säger nej till ett äventyr. Daniels siffra blir 1, kanske för att han är den förstfödde? En person med siffran 1 är en person som går att lita på!
Daniel och jag på nyår 2011-2012
Det finns givetvis miljoner minnen från mina dagar tillsammans med Daniel, så många så att jag inte kan välja ut någon. Jag tillägnar härmed denna låt till Broder Daniel (som han för övrigt heter i min telefonbok)
Två inlägg på två dagar. Vad är detta? Ja säg! Kan det vara Lovisa som pushade mig? Kan det vara att jag har så mycket ord i mina fingrar som måste få skrivas? Kanske jag har något att förtälja?
Såhär är det. Det har dröjt ett tag sedan mitt senaste vänskapsreportage. Detta beror givetvis på flera anledningar men den största anledningen är att det har möblerats om i min hjärna. Ja, detta fenomen kan uppstå ibland och då måste jag på något sätt komma till ro med hur omöbleringen har skötts, vilket jag nu har gjort. För att tala i klarspråk så har jag alltså inte riktigt känt mig tillfreds med eller känt mig färdig för att skriva om den personen jag hade tänkt skriva om nu utan jag har valt att skriva om någon annan och således tar det lite längre tid att sammanställa. Så håll till godo.. nästa reportage kommer när ni minst anar det.
Som ni kanske vet så har jag en vägg i min lägenhet med fina fotografier på människor och katter (läs Kompissen) som jag tycker om. Under ca 1 års tid har dessa kort insisterat på att ramla ner, varav jag har satt upp dem igen. Men häromdagen kom jag på den geniala idén att när ett kort har ramlat ner så sätter jag inte upp det igen. På detta spar jag en hel massa energi den dagen jag flyttar! Smart va?
Det kanske ni inte visste men i söndags blev jag ett år äldre. Ett år till av erfarenhet, nu är jag gammal och vis. Eller? Min födelsedag har alltid varit lite helig för mig på något sätt. Men i år kunde jag nog inte bry mig mindre, konstigt det där. Det kanske kommer med åldern? Det är mycket man kan skylla på åldern.
Samtidigt kan jag nog inte känna mig yngre, jag får alltid visa leg och folk tror att jag är sisådär tre år yngre än vad jag är. Vilket ju är trevligt i och för sig!
Ida är min äldsta vän. Ja, vi åkte till och med samma taxi hem ifrån BB några dagar efter att jag var född, då Ida hade varit inne för någon kontroll. Ida är nämligen 1 månad och 1 dag äldre än mig. Det känns bra, för alltid när Ida blir ett år äldre så vet jag att det är en månad kvar tills jag blir lika gammal och då känns det inte lika ensamt och tråkigt att bli äldre!
Jag och Ida på golvet hemma i Töcksfors
Sedan vi åkte i den där taxin påväg hem ifrån BB har det hänt en hel del och vi har varit med om mycket tillsammans. Jag kommer inte ens ihåg alla påskaftnar, midsommaraftnar, nyårsaftnar, semestrar, fotbollscuper, övernattningar och så vidare som vi har upplevt tillsammans med våra familjer. Kanske inte så konstigt då våra föräldrar även är uppvuxna ihop, vi är dessutom släkt! Min mormor och Idas farfar var tremänningar (tror jag). Min mormor har dessutom umgåtts med Idas mormor vilket ledde till att mamma och Idas mamma har umgåtts och inte nog med det så gick våra pappor i samma klass. Sedan efter 13 år så började även jag och Ida i samma klass! Tyvärr har jag inte några bilder från denna tid på min dator, då digitalkameran inte var enmans ägodel.
På semester någonstans i Sverige
Fina midsommarflickor
Min mormor, jag, Ida och Idas mormor på studenten juni 2005
Under gymnasietiden men speciellt efter studenten så växte vi nog ifrån varandra en aning. Medan jag stannade kvar i Töcksfors i några år så hann Ida med att flytta till Kalix, resa runt i Asien och det ena och det andra. Det roliga med detta är att hur långt ifrån varandra vi än flyttar, hur lite vi än har gemensamt eller hur länge sen det var vi sågs så är det alltid samma sak när vi ses!
Bild från i somras på min bror, jag och Ida
Ida är också för mig en stor person, möjligen kan det bero på att hon har varit en stor del av mitt liv och att hon har en stor personlighet! Idas färg är orange. Människor med färgen orange ser jag som personer med mycket utstrålning och som syns och hörs. Ida är veckodagen torsdag, precis som jag själv är. Kanske därför vi kommer så bra överens! Siffran som jag förknippar Ida med är siffran nio.
Ida i somras då vi gick till stugan i Sônnvattne över en helg
Att vara i stugan i Sônnvattne är mycket avkopplande. Jag och Ida brukar gå dit på sommaren om vi har lite tid över, då brukar vi fiska, spela kort och Yatzy, lyssna på radio och äta blåbär!
Till sist vill jag tipsa er om Idas band Chickpeas. Lyssna på dem! De är jätteduktiga.
Jag har nu studerat i 2 år och 7 månader. Under denna tid har jag hela tiden haft en säkerhet att jag vet vad jag ska göra fram till den 1 juni 2012, då jag tar examen. Vad händer sen? Undrar ni… Ja det undrar jag med. Jag har ingen aning. Jag satt precis och kollade igenom kurser som jag kan söka och ha som back-up plan ifall jag inte skulle få något jobb. Men jag insåg snabbt att jag absolut inte vill läsa kurser. Jag vill ha ett jobb. Jag söker jobb hela tiden, både det ena och det andra. Men jag får inget jobb. Jag kanske borde lägga ner lite mer tid på det. Samtidigt som jag skriver C-uppsats och har ett riktigt intressant ämne! Roligare kunde vi inte ha det faktiskt då vi sitter och tittar på roliga Youtubeklipp hela dagarna (eftersom det är humor vi studerar). På tal om Youtubeklipp så tycker jag att ni ska kolla in det här som jag var med om i fredags då mina vänner framförde diverse låtar…
När ni har sett detta klipp kan ni se vidare på fler :)
