I hela mitt liv (fram tills ungefär 1,5 år sedan) har jag trott att “genre” och “schanger” är två olika benämningar på samma betydelse. Detta upptäckte jag en dag då jag läste kurslitteratur och började diskutera det med min bordsgranne. Jag uttalade ordet som det står “GEnre”. Min bordsgranne frågade då vad jag menade och jag visade ordet i min bok. Denne började skratta och sa att det var uttalas “SCHanger”. Jag kunde inte för mitt liv förstå detta, jag trodde uppriktigt sagt att bordsgrannen skämtade, men så var inte fallet. Då kan man undra hur jag har klarat mig igenom diverse skolor och annat grejjsimojjs med benämningen “GEnre”. Jag kom då på att i skrivande form har jag alltid valt ordet “genre” eftersom det är lättare att stava till än “schanger”. För hur stavar man egentligen till “schanger”? Det går ju inte!
Problemet är nu att jag läser en bok som i princip vartannat ord är “genre”. Min hjärna läser då “GEnre” men rättar sig själv och läser därefter “schanger”. Jag måste således hoppa tillbaka och läsa meningen igen. Har jag tur läser hjärnan “schanger” direkt, annars får jag läsa meningen om och om igen tills jag förstår den. Detta leder givetvis till att det tar oerhörd tid att läsa denna kurslitteratur.
Jaha, det var det jag hade på hjärtat idag.
Haha jag tänkte på detta ord häromdagen och tänkte bloggat om det. Men glömde. Tycker det är väldig konstigt att det skiljer så mycket på uttal och stavning…