Halskedja- ett säkert kort! Eller?

Hej!
Jag heter Hanna Dahlin och är en nära vän till Emma. Under snart ett års tid har hon poängterat att hon tycker att jag borde göra ett gästinlägg här. Bättre sent än aldrig säger jag då när jag nu skriver mina första stapplande rader…

För ungefär ett halvår sedan satt jag och några vänner från Göteborg i min lägenhet och tittade på bilder på Facebook. De var intresserade av att se ut hur mina vänner (och ovänner) såg ut på hemmaplan. Vadå ser ut, tänkte jag- precis som vilka andra som helst förmodligen! Men tji fick jag. Bland de första kommentarerna jag fick var: ”Men har ALLA killar i Töcksfors halskedja?!” Vilket jag kontrar med: ”Eh, inte vet jag. Nej det tror jag inte..” Jag funderar lite kring detta påstående och sedan tar nyfikenheten över. Likt en besatt börjar jag spana hejvillt på alla killar i kommun. Årjängsfôlk som Töcksforsfôlk. Häpnad stod jag där inför min totala upptäckt. Ja. JA JA JA! I stort sett varenda kille har en länk runt sin hals. Häpnadsväckande enligt mig. Personlig stil existerar inte eller? Jag började diskutera detta med Emma som jag snabbt fick medhåll ifrån. Vi kom på ett fåtal killar som vi aldrig sett med länk, men de kunde man rabbla på en hand. Sedan började teorier bildas i våra hjärnor.

Det måste ju finnas en anledning till detta bestående mode, generation efter generation i vår kommun. En möjlig, tänkbar teori är att en halskedja anses vara rätt. Vet inte killarna hur de ska styla till sig så funkar det alltid med en silvrig kedja runt halsen. Då spelar det liksom ingen roll hur resten av utstyrseln ser ut, bara kedjan hänger på plats – Det viktigaste av allt. Teori nummer två är att dessa killar har fått en halskedja i present av sina föräldrar alternativt flickvännen under konfirmationen/någon födelsedag. Då tror de ju såklart att det är det enda rätta och att denna kedja bör bäras, vardags som till fest! Kedjan är en del av killen.

Jag har ingenting emot kedjan själv, men när jag tittar mig omkring på andra killar utanför kommun så är det tvärtom. Där kan man räkna killarna med halskedja på en hand. Lite komiskt om ni frågar mig. Hoppas ingen kvinna som köpt en kedja till sin käresta, eller en mor som köpt en kedja till sin son tog illa upp av detta inlägg. Jag tycker bara att det är en intressant reflektion!

Allt gott till er och trevlig sommar. /Hanna

Gästbloggare: Svante

Dagen började bra, fick frukost av mitt värdpar. Havregrynsgröt, trodde inte att man åt det här! Dock var det inte så mycket mjölk så det var lite torrt, men frukost tackar man ju inte nej till. Efter frukosten gick jag tillbaka till mitt rum ett slag och vilade mig lite. Kollade en stund på tv, men det var inte så mycket kul. Var bara fiskar som simmade runt, runt, runt. Jag gick istället upp till kvinnan i familjen som jag bor hos, hon satt och kollade på ett program som heter Musikhjälpen och stickade. Hon stickade! Ganska tantigt, eller?

Nåja, sticka är inget för mig. Tänkte istället berätta om dagens outfit. Idag bär jag en svart kattpäls. Den är väldigt varm och fin. Skönt att ha nu när kylan kommer och dessutom ursnyggt! För att matcha min päls har jag en röd handduk liggande över datorstolen där jag för tillfället befinner mig. Den röda färgen gör att kattpälsen får lite extra färg och lyster. En del tycker att det är ute med päls, men jag måste erkänna något: päls är det finaste som finns!

Märket på kontorsstolen som jag för tillfället ligger på (ja, man kan ligga på en kontorsstol) är okänt. Nej, nu ska jag nog ta det lite lugnt och sova en stund, det är hektiska tider nu framåt jul. Det är mycket som ska göras och mycket som jag ska bevaka. Igår städade min värdfamilj akvariet och fyllde på med lite ny fisk. Det blev fint och det är faktiskt ganska roligt att titta på (nej, jag är inte galen). Återkommer imorgon med en recension av det grönländska bibliotekssystemet.

Mjau!