Midsommar 2009
Jag vill börja min reportage-serie med Elina. Av flera olika anledningar faktiskt. Jag ser Elina som grunden till mitt nuvarande kompisgäng (i Töcksfors), är inte Elina med och umgås så känns det konstigt, som om något saknas. Undermedvetet eller obemärkt är det ofta hon som ordnar och ställer och har alltid ett finger med i planeringen, fast man inte märker det. Svårt att förklara, men jag ser det som en positiv egenskap.
Jag har känt Elina sedan jag föddes kan man säga, i och med att våra föräldrar har känt varandra. Men mitt första minne av henne är nog ändå som påsk-kärring. Eller när vi brukade vara hos Elinas familj och åka vattenrutschbana på en presenning med såpa och vatten.
Jag och Elina på påsk för många år sedan
Något som jag alltid har kommit ihåg är också att vi har varit de långa tjejerna, vi fick alltid gå tillsammans längst fram efter Lucia i luciatåget, vi stod alltid längst bak på skolfoton och även när det var dags för skolavslutningen! Vi är inte lika gamla men har ändå gått i dubbelklass inte mindre än två gånger. Vi har aldrig direkt umgåtts på tu man hand, men nu på senare tid så umgås vi i samma ”gäng”. Elina är nog egentligen den av mina vänner som jag har minst gemensamt med, ändå vet jag att jag alltid kan lita på henne!
Jag fick en fråga en gång som löd: Om du ska beskriva dina vänner med ett ord, vilket ord skulle de då få? Elina fick ordet: Trygg. Vilket jag verkligen tycker att hon är, hon är tryggheten personifierad. Hon är också väldigt omtänksam och gästvänlig.
Bild på gänget, från Mallorca sommaren 2010
Jag och Elina (under min blonda period), sommaren 2007
Vi har hittat på mycket roliga saker i våra dar, en gång när vi var ute på Valborg så hade vi lite tråkigt. Och eftersom jag alltid hade kamera med mig ut förr i tiden så bestämde vi oss för att Elina skulle gå runt och presentera alla personer vi mötte, vilket senare på kvällen ledde till att vi gick runt med en skylt och gjorde reklam för en pub. Polisen trodde då att vi hade startat en svartklubb… Det såg ut såhär…
Vi har varit på åtskilliga maskerader…
Jag som flickan i The Ring och Elina som Eva (i paradiset)
Elina som tönt och jag som Snövit
När jag tänker Elina som en färg så skulle det bli vit. Människor med färgen vit är sällsynta, de är bra personer med båda fötterna på jorden och som är just som Elina – trygga. För mig är Elina stor. Det finns faktiskt få personer av mina nära vänner som jag betraktar som liten.
Jag och Elina sommaren 2009
Elina är veckodagen tisdag och hon har siffran 1. Jag trodde att det skulle vara lätt att förklara varför jag kan dela in människor i dessa kategorier. Men jag hade fel, jag kan faktiskt inte förklara varför jag kan eller gör på detta vis. Jag får helt enkelt försöka forska kring det.
Det känns som att jag skulle vilja skriva mer och att jag har glömt en massa saker som jag egentligen hade velat ha med. Jag får helt enkelt fylla på efterhand om det skulle vara så…
Elina och jag i december 2007
Etiketter:elina
